Den bygger på en roman av Durian Sukegawa och
regi av Naomi Kawase. Medverkande är Kirin Kiki, Miyoko Asada, Etsuko Ichihara i huvudrollerna.
Vänskapen jag talade om i inledningen, är mellan mannen som tillreder dorayaki i en enkel liten butik, (storlek mindre kiosk). Det är små minipannkakor med en fyllning av bönpasta. Kunder kommer och går, mannen är alltid sorgsen, men har ändå en slags vän, en tonårsflicka. En dag dyker en gammal dam upp och söker jobbet som utannonserats. Mannen avböjer ett flertal gånger, på grund av hennes ålder, henne förvärkta händer, att hon skulle bli trött, osv. När hon kommer med smakprov på sin egen bönpasta, ändrar han sig och hon börjar arbeta tillsammans med honom. Under filmens gång får vi veta varför mannen är så sorgsen, varför kvinnans händer är så ledbrutna och en hel del annat!
Det är väldigt skönt att se en film som berör så djupt och som helt saknar action, pang-pang och vilda biljakter. Istället är det körsbärsblommandet och vinden som står för rörelse i denna film.
Vill du läsa en hel recension av filmen:
http://www.gp.se/n%C3%B6je/film/under-k%C3%B6rsb%C3%A4rstr%C3%A4den-1.157983
